Ronneby församling - Svenska kyrkan

Edestad kyrka

Ur Edestad kyrkliga krönika

När Edestad fick sin första kyrka, vet vi inte. Inget spår av någon företrädare till den nuvarande stenkyrkan finns bevarade. Ett träkrucifix och en korstecknad gravsten sannolikt från den senare delen av 1100-talet ger oss dock anledning förmoda, att någon gång under detta århundrade en stavkyrka blivit uppförd på samma plats som den nuvarande kyrkan är belägen.

När den gamla träkyrkan tjänat ut och behövde en värdig efterträdare, vet vi heller inte. Sannolikt var det under 1200-talet. Kyrkans arkitektur med en blandning av runda och spetsiga bågar samt förekomsten av tegel framförallt i dekorativt syfte ger vid handen, att uppförandet av stenkyrkan skedde under 1220 - 1270.

Genom att kyrkan uppfördes i en gammal offerlund, där en berömd midsommarkälla med undergörande vatten var belägen, kunde kyrkans myndigheter genom att kristna källan och giva kristen helgd och värdighet åt de folkfester, som sedan århundraden tillbaka ägt rum kring källan vid sommarsolståndet, hade kyrkan under medeltiden rika inkomster från offergåvorna i källan.

Dessa offer användes i stor utsträckning till utsmyckning av kyrkan, som försågs med dyrbara altarskåp, sidoaltare och krucifix. En stor mängd träskulpturer av delvis stort värde anbragtes i kyrkan. Av dessa medltida skulpturer finns fragment bevarade, som nu i Blekinge museum kunna vittna om kyrkans rika utsmyckning under medeltiden. Grunden till kyrkan lades säkerligen under Valdemar Sejrs lysande regeringstid. En bild av en av hans företrädare Knut den helige, Danmarks skyddspatron, finns även bevarad. En Mariabild och en bild av en biskop från 1240-talet pekar i denna riktning. Den kanske allra vackraste prydnaden i kyrkan var ett triumfkrucifix från 1300-talet. Takstolen i korbyggnaden är särdeles märklig och den numera överputsade rikt ornerade takfrisen på kormuren vittnar om att kyrkan i sin unggotiska gestalt varit en synnerligen vacker och god representant för nordisk kyrkobyggnadskonst under medeltiden.

Söder om kyrkan reser sig Blekinges äldsta och utan tvivel vackraste klockstapel, som i spetsen bär tuppen, uppståndelsens och vaksamhetens symbol. När denna uppfördes, är svårt att avgöra. Möjligen har den haft flera företrädare. Klockringningen var ju en särdeles tilltalande del av gudstjänsten, som vid tiden för kristendomens första tid här i landet ansågs äga en rent av magisk kraft, och därför är det troligt, att anordning för upphängning av klockor fanns mycket tidigt. I klockstapeln hänger två klockor, av vilka den större bär årtalet 1688 och den mindre 1813. Klockorna är dock sannolikt omgjutningar av äldre klockor.

Ur senare tiders krönika kan anföras, att kyrkan under 1600-talet fick en predikstol, ett framstående skulpturverk i trä. Överst på baldakinen finns en livfull och dramatisk framställning av yttersta domen. På bröstningen ser man bilder ur den heliga historien samt apostlagestalter. Från samma århundrade härrör sig också bänkinredningen. På bänkarna kunde man vid 1933 års renovering framtvätta äldre bänkmålningar i vackra färger.

Så har Edestads kyrka levat sitt liv i sin höge Herres tjänst genom sekler, och olika tidevarv har satt sina spår i kyrkans byggnad och inredning. Olika sekler talar här till oss sena tiders barn, och kyrkan sjunger alltjämt sin egen sång: Sången om världarnas Herre. Trogen sin ursprungliga invigningssymbol, det heliga korset, är tonen i denna sång ännu i dag allvarlig och gripande. Och ute på kyrkogråden sjunger just nu lindarna sommarpsalmen för alla de döda, som efter jordevandring sova sin stilla evighetssömn i hembygdens jord.

"Den blomstertid nu kommer ..."